Den gang jag startade i branchen var det børnefilm jag skulle instruere och jag kan tydligt huske samtalerne, debatten om när BØRN bliver til UNGE som senare førvandles til VOKSNE biografgænger. Idag då jag har ansvar för det området kan jag märka att det inte har sket så meget sedan dess. Igengæld! Børnene och ungdomarna har udviklet sig i en högre hastighet än området kan følje med i.
Många i målgrupperna ser ikke längre på flow-tv. De unge har blivit TV-stationernas och biografernas stora skräck og obekanta faktor. Vad förväntar de sig i biografen, på webben och på deras mobiler? Inte mærkligt att biograferna är bange for att børnen ikke får nok træning att gå i biografen , de unge Streamar NÄR och DÄR de får lust. Illustrerat av att då man klickar in på NETFLIX - det första som popper op är NETFLIX KIDS. Dörren står vid åbent. Det är den konkurence om børnens tid som väntar oss nu.
”En sød lille film för børn”, det siger man ofta på det her området – Det begreppet innehåller en vis återhållsamhet: Gerne sød, gerne lille, riktigt gerne filmisk, men hellre ett genomtänkt filmverk till børn, og det skal være underhållande.
Finns det ett hemligt vapen inför de kommande efterårsferier mot Pixar, Dream Works og Disney? Vi har gjort det för och vi kan göra det igen: Filmbranchen bör lägga Dansk-kortet! Har vi inte de stora budgetar i Danmark, så har den danske fortæller, fortællingen. Fantasin är ordningens största production value.
Vem kan skabe värdar som man vill uppsöka igen och igen? Vilka där ude, bär på HC-Andersen-genen? Vilka har Astrid Lindgrens stemme? Vilka bär på dessa förmågor som skulle kunna göra børnefilmen så gott? Det er næsten et nationellt krav at de bør mælde sig på banen. Vi behøver ikke bare gode filmmanuskripter.
Vi behøver nye univers. Nye boldgader før den gode fiction.
Det er dyrt och tisdkrävande för branschen att udveckla nya Brands. ”Antboy” er ett godt och enstaka eksempel på att det går. Jag vill gärna prioritera sådana initsiativer och støtte KNOGFETT och TID för att skapa nye Brands och koncept som kan overleve konkurensen på familjefilmsområdet.
Ungdomsfilm? Vi kunde prova att stretscha begreppet og se vad som händer. Låt oss stretscha och säga att man är ung hela vägen mot de 30. Låt oss säga att det inte bara är film för børn og unge utan också film AF unge.
Det finns dem som har ett gott minne, som kan återskapa hur det var att vokse upp i Danmark. Det blir genom den vuxne fortælleres filter av efterkloghed och reflexioner, och tillsatt en hel del nostalgi. Det är sin egen genre - COMING OF AGE CLASSIC.
MEN det finns dem som beskriver deras samtid, här och nu. De ska inte gå upp längs memory-lane, de kan se det hele i sidospeglarna, detaljerna de finns mer eller mindre present.
Låt oss invitera in de unga instruktörer och manuskriptförfattarna till ordningen. Ungdomsfilm blir ett snävt begrepp om man inte indrar tiden efter tonåren, långt upp i tyverne. Skildringar som kan innehålla blod, svett och tårar i modsøtning till de klassiska målgruppens normer. Om vi re-lanserar COMING OF AGE om och av unga vuxna så kan genern bli bredare.
Det ska inte vara en hemlighet att jag är en stor tillhängare av lav-budget-produktioner. Idag när en stram ekonomin håller allt för stora delar av de unge filmskapare udenfor buffén kan lav-budget blive en konstruktiv kattelem in i varmen. Filmbranchen har ett inlysande behov för at finde nye sätt att producere spillefilm på. Efter Dogme og dogmefilmens efterföljare vet vi at princippet om less is more virker. I dag har priserna för udstyr fallit propsionellt med att kvaliteten ökat.
Lige så lave omkostningerne er, lige så høje bliver ambitionerna, og innovation bliver et nødvendigt redskab. Konformiteten udfordres og alle kommer til at tage en risiko. Risiko och lust befinner sig i en symbiose när det gäller lav budget.
Alltså: Låt oss för de mindre barnen; lägga Dansk-kortet. Lad oss se nya brands till familjen Danmark. Lad oss släppa in de unga filmskaparna till gavn for det unga publikum. Låt dem som vill och kan lav-budget komme med på vognen.
Svaret på de siste tids debatt om att det är lavstatus att lave børne- ungdomsfilm så vill jag sige: Om man vill starta ett kreativt miljö så behøver man bara ett enda lyckat kreativ utspel som kan visa att man kan bryta isen. Resten kallas selvantändning. Så har vi en bølge.
Tack
